Blyga & rädda hundar – med Jessica Mann

Alla som lever tillsammans med en rädd hund vet hur känslomässigt och svårt det kan vara. Ofta hamnar man i situationer där man behöver förklara för omgivningen varför hunden inte vill hälsa eller varför man tar omvägar för att undvika hundmöten. Vi har pratat med Jessica Mann som är författare till den hyllade boken “Blygerhundar – så gör du din hund till en superhjälte”. Boken handlar om hur man kan stötta och träna sin rädda hund. Hon är instruktör och hundbeteendeutredare som håller bland annat tränarkurser, kurser i nosework och freestyle, valpkurser och rallylydnad samt längre utbildningar för den som vill bli instruktör eller hundbeteendeutredare.

Hon delar sin vardag med tre border collies och en tollare. De tränar och tävlar i flera hundsporter såsom freestyle, rallylydnad, lydnad och nosework. I juni utkommer boken “Valpträning – så gör du din valp till en vardagshjälte”. I den här intervjun delar hon med sig av sin kompetens, ger konkreta tips och råd! Det är kunskap som alla hundägare bör känna till oavsett om man har en rädd hund eller inte.

Varför utvecklar vissa hundar rädslor?

Det finns flera olika anledningar till att hundar utvecklar olika rädslor. En anledning är genetik, då rädslor till stor del är nedärvbart. Det betyder inte att alla rädda och osäkra föräldradjur per automatik ger rädda valpar och det betyder inte heller att orädda föräldradjur aldrig ger rädda valpar, men det är en klart ökad risk för rädda valpar om föräldrarna är osäkra. Därför är det jätteviktigt att träffa tiken och gärna hanen och se hur de är, då många karaktärsdrag går igen i avkommorna. Kan man även förhöra sig om mor- och farföräldrarna är det ännu bättre, samt hur eventuella syskon ur tidigare kullar är. Genetik är klurigt men vi kan få tydliga ledtrådar till våra framtida valpar genom att studera släkten.

En annan faktor är sådant som händer tiken när hon är dräktig. Om hon utsätts för stor stress eller råkar ut för något skrämmande kan hon påverka valparna i magen, så kallad prenatal stress.

Miljöträning och socialisering i valpåldern har stor betydelse för hur rädd eller orädd hunden blir som vuxen, framförallt om valpen har genetiska förutsättningar att tillskansa sig rädslor. Hur mycket miljöträning och socialisering som behövs beror med andra ord på valpen, men en i grunden trygg valp kan ända utveckla osäkerhet för sådant som är nytt och okänt om den inte fått en bred bas att stå på. Det som är viktigt med den sortens träning är att det sker i små portioner, och att det hela tiden stärker valpen. Det ska vara en rolig och inte skrämmande upplevelse för valpen att stöta på nya saker. Att få titta på avstånd, äta godis och mysa är ofta mer effektivt än att befinna sig i händelsernas centrum där den blir allt för uppstressad och inte kan sortera intrycken. Det är oftast bättre att ta med lantisvalpen in till stan en tisdagsförmiddag än en lördag vid löning, till exempel.

Dessutom kan så klart hundar utveckla rädslor för specifika saker på grund av någon händelse relaterat till nämnda sak. En hund som blivit påflugen av en annan hund kan till exempel utveckla rädslor mot just såna hundar som den påflygande hunden är.

Det kluriga med rädslor är dock att den är mycket mer generaliserbar än mycket annat, och dessutom kan utvecklas i märkliga riktningar. En hund som råkar nosa på ett elstängsel samtidigt som han tittade på hästarna i hagen kan till exempel utveckla rädsla för hästar. En hund som tycker veterinären är läskig kan successivt går från att bara veterinären är läskig, till att alla människor med rock är läskiga, till att skäggiga män – om veterinären är en skäggig man – är läskiga, till att alla män är läskiga. Rädsla för fyrverkerier kan utökas till rädsla för alla höga ljud, ljussken, vinternätter, åska, väderomslag och så vidare.

Många tror att en hund som är rädd visar det genom att bli skygg och undvika det den är rädd för. Det stämmer för vissa men långt ifrån alla! På vilka olika sätt visar hundar att de är rädda?

Det svåra med att sätta en etikett på hunden – som rädd, blyg, eller för den delen glad eller snäll – är att det kan betyda olika saker och dessutom se väldigt olika ut. Vi kan bara observera hundens beteenden som egentligen inte veta säkert vad hunden känner. Gå till dig själv – du kan säkert minnas tillfällen då du skrattat och sett glad ut trots att du känt dig obehaglig till mods. Det samma är det för hunden, och hunden kan vi inte ens fråga – beteendet är det som ger oss ledtrådar till hur hunden egentligen mår och känner.

Om alla hundar som varit rädda hade stuckit svansen mellan benen och sett ynkliga ut hade det varit ganska enkelt att avgöra hur hunden känner. Men rädsla kan visa sig på många sätt.

Att skälla, morra, göra sig stor och se farlig ut är oftare ett tecken på osäkerhet än aggression. Den hund som gör utfall på promenaden eller skäller på besökare, springer fram till ett okänt föremål med rest ragg och basröst gör det oftast för att skrämma bort det som skrämmer.

Andra strategier kan vara att stå helt stilla och inte säga någonting. Göra sig så liten och omärklig som möjligt för att inte dra till sig uppmärksamhet. Ett fjärde sätt är att fjäskande uppvisa ett inbjudande valpbeteende. Den hund som ytligt kan verka allra gladast i andra människor och nästan maniskt försöker krypa in under kläderna, kanske kissar ner sig, slickar främlingar i ansiktet och så vidare gör det ofta på grund av osäkerhet snarare än för att den ”älskar allt och alla”.

Många hundar pendlar mellan de olika beteendena beroende på hur stort ”hotet” är. Dessutom visar hundar ofta med bara små små medel att de är osäkra.Till exempel att de stelnar till, visar ögonvitan, rynkar bara väldigt lite på läppen och så vidare. Om vi ignorerar de små signalerna händer det att hunden tar till större bokstäver. När rubriken blir ”Han bet utan förvarning” har förvarningen ofta varit så små signaler att vi medvetet eller omedvetet ignorerat dem. En morrning är inget annat än ett ”jag tycker du är obehaglig som är så nära” och genom att straffa bort morrningar och små signaler till exempel vid matskål eller ben, tar vi bort tickandet från bomben. Respektera även hundens små signaler så slipper den ta till tänder och andra medel. 

Nu under våren är det många som får hem sina små valpar! Finns det några små tecken på osäkerhet eller rädsla som är viktiga att hålla utkik efter? Hur ska man agera?

Dels det jag skrev ovan, men också ett spänt kroppsspråk, undvikande – till exempel om hunden vänder bort huvudet, nosar i backen, backar undan, sätter sig och kliar sig upprepat, – när hunden ljudar – skäller, morrar, gnyr, strama läppar och total passivitet kan vara tecken på att hunden är rädd. Samt överdriven glädje. Slickande, pussar, att hunden rider på benet eller kissar ner sig är fullt normala valpbeteenden, men man bör vara vaksam på dem då de – framförallt om de håller i sig – kan vara tecken på att hunden är obekväm i situationen.

Vanligaste misstagen hundägare gör när de försöker träna sin rädda hund?

Att försöka locka sin rädda hund fram mot det som skrämmer. Det görs förstås av största välmening, man vill visa hunden att det inte är farligt alls, men genom att locka och pocka – till och med om man lockar med godis – kan hunden gå närmare än den egentligen vågar och därmed skrämmas ännu mer. Det samma händer om hunden är osäker på människor och man därför låter främlingar ge hunden godis. En väldigt matglad hund kan gå närmare för att få godsaken, en hund som inte är så matglad kan till och med börja tycka godis är läskigt för att det påminner om den obehagliga situationen. Att istället låta hunden ta det i sin takt – titta, närma sig och interagera med om det är okej – är mycket bättre. Belöna gärna hunden för att den närmar sig: när den tittat på det läskiga ge en godbit en bit bort (öka avståndet med hjälp av godbiten i stället för att minska avståndet genom att locka närmare). Låt hunden närma sig igen och ge även nästa godbit på avstånd. Det brukar gå mycket fortare och framförallt ge mycket bättre känsla hos hunden än att locka hunden närmare.

Andra vanliga misstaget är att tro att hunden blir räddare om man bekräftar hunden i situationen. Men genom att finnas för hunden, klappa den, berätta att ni är ett team som tillsammans tar er an det svåra gör du inte hunden mer rädd utan mindre.

Kan du ge tips på några aktiviteter som stärker hundens självförtroende?

Olika typer av balanslekar som dog parkour på promenaden är fantastiskt för att stärka hundens självförtroende. Börja enkelt om hunden är ovan, eftersom det är självförstärkande att få lyckas. Ha gärna sele på hunden så du kan stötta den om den behöver. Belöna massor och jobba lugnt!

Alla sorters nosarbete: nosework, godisträd, uppletande, att få leta upp sin människa, spår… Nosarbete kan göras jättesvårt och busenkelt och ju mer hunden får nosa och använda sin näsa desto bättre är det.

Vill du veta med om Jessica?

Du hittar henne på hennes företag Motiverade hundar som du kan följa på Facebook och Instagram. Hon finns även på Attityd hundkunskap, som du också hittar på sociala medier Facebook och Instagram.

Där kan du läsa mer om henne och såklart boka in dig på någon av hennes kurser! Boken “Blygerhundar – så gör du din hund till en superhjälte” finns hos de större nätbokhandlarna, flera små och hos Klickerförlaget. I juni kommer nya boken “Valpträning – så gör du din valp till en vardagshjälte“. Perfekt till dig som får hem en ny liten familjemedlem eller present till den nyblivna hundägaren ❤️

Författare

Fanny Modig
Certifierad hundinstruktör & hundpsykolog
[email protected]

Har du en fråga du gärna vill ha svar på? Skicka in den till nästa frågestund!

Håll utkik på vår Instagram

'